AIM Challenge
AIM Challenge är för mig en av årets roligaste tävlingar eftersom den innehåller en lagom blandning av taktik, utmaning, tävling, lek och äventyr. Det är nog också därför som tävlingen lockar fler och fler deltagare varje år. I år deltog över 500 personer i Sälen. Dessutom så avgörs tävlingen i vacker fjällnatur vilket gör upplevelsen ännu bättre.
AIM arrangeras i både Sälen i Sverige och Hemsedal i Norge, och man kan välja om man vill vara med på båda tävlingarna i den så kallade "Landskampen", eller enbart ställa upp i en av tävlingarna. Jag och Elin var med i Hemsedal förra året, och i år var det dags att testa på upplagan i Sälen.
Tävlingen går ut på att samla så många poäng som möjligt på 6 timmar genom att cykla och springa till olika kontroller. När startskottet går så får man en karta med 60 kontroller utplacerade över hela kartan, där alla kontroller är värda olika många poäng. Därefter gäller det att snabbt komma fram till en bra rutt och börja beta av kontrollerna. Vissa av kontrollerna innehåller äventyrsmoment, såsom slack-line över sjö, SUP-paddling, klättring och rappellering. Sen gäller det att komma tillbaka till målet strax innan 6 timmar för att undvika de avdragspoäng som delas ut till de som kommer tillbaka för sent.
Problemet med AIM Challenge är att man efter tävlingen oftast har svårt att vara riktigt nöjd. Man kan alltid ta kontrollerna i någon annan ordning som man tror skulle gå mycket snabbare än hur man själv tog dem. Det spelar ingen roll egentligen hur mycket man än planerar sin rutt när man får kartan så kommer man aldrig kunna hitta en optimal rutt. Men det är också det som gör tävlingen så intressant, eftersom man under själva tävlingen inte har någon aning om hur det egentligen går. Även efter att man har gått i mål så har man ingen aning om resultatet. Visst har man en liten känsla, men det slutliga facitet får man reda på först på prisutdelningen under kvällen.
Nedan är kartan från årets tävling. Vi tog ungefär 10 minuter på oss för att markera högpoängskontroller, samt planera och klura ut ett bra vägval. Då var vi nästan sist iväg. Nästa gång ska vi försöka klara av det på runt 5 minuter. Hur lång tid tar det för dig?
Vi hade satt upp en plan innan tävlingen att börja med mycket cykel, och spara eventuella löpningar till senare i tävlingen. Dessutom ville vi ta så många 15-poängare som möjligt då dessa kontroller innebär någon form av äventyrsmoment vilket är kul.
Elin började klura på olika vägval, samtidigt som jag markerade högpoängarna på kartan. Det var riktigt svårt att hitta någon riktigt bra rutt då det var stor spridning på kontrollerna och då många kontroller innebar mycket klättring. Vi beslöt oss för att strunta i kontrollerna som var ner mot Sälens by, och istället röra oss mot Tandådalen. Vi plockade först två lätta kontroller, 53 och 48, och fortsatte sedan till den första 15-poängaren, kontroll 35, som var placerad halvvägs upp längs liften vid Högfjällshotellet. Väl uppe så var det fortsatt klättring, nämligen på en repstege upp till själva stämplingen. Elin var riktigt snabb uppför stegen och 15 fina poäng inkasserades.
Vi fortsatte sedan bort mot Tandådalen och tog kontrollerna i ordningen 26, 25, 33, 28, 29, 30, 31 och 10 innan det var dags för nästa 15-poängare, kontroll 11 vid Väggen i Hundfjället. Det är svårt att hålla fokus och göra rätt beslut hela tiden under en så lång tävling, vilket jag fick erfara vid kontroll 25. Jag tänkte jag skulle vara smart och gena på stigen mot nästa kontroll, men jag titta nog lite för snabbt på kartan för stigen som vi skulle gena på var ganska lång och inte alls närmare. Dessutom så var det en hel del spänger där och på en av dessa så fastnade mitt framhjul lite så cykeln for iväg åt ett håll och jag åt ett annat håll, rakt in i en järnstolpe. Lite omtumlad fortsatte vi längs spängerna och 30 sek senare så gör Elin något liknande. Som tur var gick det bra och vi kom till slut ut på stora vägen. Vi tappade inte så många minuter på den fadäsen men det är alltid lite irriterande att göra sådana enkla misstag.
Väggen i Hundfjället är brant. Defenitivt den långsammaset centimetern på kartan. Det som var bra för oss var att vi hade ett par lag inom synhåll framför oss på väg uppåt. Vi jagade på hårt och halvvägs upp så var vi ikapp dem. På slutet passerade vi ett par stenfält vilket inte kändes helt tryggt i den lutningen. Efter att ha joggat, gått och krypit på alla fyra upp för väggen, så avslutades det hela med en repklättring upp till stämplingen.
Vid toppen av Väggen så hade ungefär halva tävlingen gått och vi kunde smått börja klura på hur vi skulle genomföra slutet av rundan. Helst av allt så ville vi köra den norra stigen tillbaka och på så vis passera flera högpoängare, men vi kände att det kunde bli lite tight att hinna det. Vi tog de enkla kontrollerna i bostadsområdet och körde därefter vidare till kontroll 4 som var en 15-poängare. Där var det en kort SUP-paddling ut till stämplingen. Jag körde den och paddlade sittandes på knä då det var så alla andra gjorde. Efter paddlingen så stod klockan på 4:15, dvs 1:45 kvar av tävlingen. Vi kände att det kanske skulle gå att hinna ta den norra stigen mot 3:an men det skulle bli riktigt tight. Så vi tog beslutet att köra tillbaka mot mål och ta de kontrollerna där i närheten.
Kontroll 49, precis vid målet, var en 15-poängare där man skulle gå på slack-line över vatten ut till stämplingen. Precis när vi kommer dit så börjar flera stycken gå ut på rad genom att endast dra sig ut med armarna i det övre repet. Jag hänger på och kontrollen går väldigt mycket snabbare att ta än att balansera på linan ut till stämplingen.
Därefter tar vi de övriga tre kontrollerna runt målet och vi inser då att det har gått fortare än vi trodde och att vi har ungefär 30 minuter kvar. Tyvärr har vi inga kontroller kvar som ligger nära, och för att inte chansa och hamna på gränsen så väljer vi att gå i mål en halvtimme innan målet stänger.
Det är väldigt lätt att säga så här i efterhand men med facit i hand så hade vi hunnit med att ta fler högpoängare långt bort ifrån målet. Men det är alltid ett risktagande att ligga så på gränsen. Hur som helst så tar vi 193 poäng och slutar på 13:e plats i mix-klassen. Fler poäng och bättre placering än i Hemsedal förra året, så vi är ändå ganska nöjda med tävlingen. Dessutom var det inte långt upp till pallen, så nästa år blir det satsning mot en pallplacering!
Här är vårat vägval:
