Stockholm Extreme - del 1

Efter veckor av förberedelser med träning, planering, inköp av nya prylar m.m. så kom då äntligen dagen för starten av Stockholm Extreme.

Det brukar vara väldigt kul att förbereda, planera och lägga upp taktik inför tävlingar, men det finns en gräns för det också. Sista veckan inför tävlingen var smått hysterisk med allt packande och planerande. Ett stort problem för oss (och säkert alla andra lag) var att vi endast fick tillgång till två lådor för hela laget under tävlingen, vilket verkligen inte gav utrymme till något extra lull-lull. Det största svårigheterna bestod av:

• att klura ut hur mycket energi som skulle intas under tävlingen och när den skulle intas.
• att bestämma vilka saker som skulle skickas var.
• att packa så mycket som möjligt i väldigt begränsat med utrymme.

Allt packades noggrant i små stängbara påsar och märktes med namn och sträcka. Allt för att minimera eventuell förvirring vid växlingarna.

Frågor bubblade upp... Skulle vi köra med våtdräkt eller ej på Swimrun-sträckan? Det verkade inte direkt vara några varma källor vi skulle simma i, men inte heller skulle det vara iskallt. Dessutom skulle simsträckorna vara väldigt korta. Och inte minst så tar fyra stycken våtdräkter ganska mycket plats i vårat begränsade utrymme. Svaret på frågan var ändå ganska enkelt - vi gillar inte att frysa, mosa ner våtdräkterna i lådan! (omprioritering - ut med de små liggunderlagen så får vi använda våtdräkterna som liggunderlag istället)

Om jag nu hade haft någon våtdräkt det vill säga... Jag hoppades in i det sista på att sommarens varma vattentemperaturer skulle hålla i sig ända fram till tävlingen och att jag därför skulle slippa behöva införskaffa ännu en ny dyr pryl. Men nu var det liksom inget option, det ryktades om under 15 grader på vissa ställen, så det var bara att börja googla. 1199, 1499, 1249... satan vad dyra dem är!  Hamnar tillslut på en webbshop med lite rimligare priser.. 495 bagis, som hittat! Ska precis till att beställa dräkten, samtidigt som jag undrar om den verkligen hinner komma fram på tre dagar, när jag till min stora glädje ser att själv butiken ligger 500m ifrån där jag bor. "Hämta i butik" - check! 

Det är lördag morgon, bilen är fullastad med två cyklar och två kajaker, vi är på väg mot Bromma och prologen startar om några timmar. Därefter väntar en tävling som pågår under 24 timmar. Tjugofyra! Timmar! För ett par år sedan  tyckte jag att en tävling på två timmar var otroligt lång och tuff. Uppfattningen över vad som är långt har ändrats ganska mycket den senaste tiden kan jag erkänna.

Lagen i denna tävling ska bestå av fyra personer varav minst en tjej. Det är jag, Elin, Thomas och Anton som representerar Uppsala Multisport. Alla är vi ganska nya när det kommer till så här långa tävlingar och det är första gången vi tävlar ihop i ett fyrmannalag. Men det känns bara kul och inspirerande att få tävla ihop alla fyra. Efter många och en del långa träningspass tillsammans så har vi ganska bra koll på varandra och vet vad var och en går för.

08:00 - Registrering och utdelning av kartor.
Alltid lika spännande att få se hur banorna är lagda. Extra spännande med en så här lång tävling att se vart vi ska ta oss under dygnet. Nynäshamn! Start och flera sträckor går i och runt Nynäshamn. Det var i alla fall oväntat. 

Vi ritade i våra tänkta vägval, fixade det sista med packningen och cyklarna innan vi promenerade bort mot Karlberg där prologen skulle avgöras.

Prologen bestod av tre delsträckor på ca 20 minuter vardera. Två löpsträckor och en sträcka med SUP-paddling och hinderbana. Vi var beredda på ett högt tempo, men frågan var ändå hur hårt vi skulle vi på? Det handlade ju ändå om så kort tid. Några minuter hårdare på prologen kunde bli kostsamt för resten av tävlingen. Men samtidigt är det kul och psykologiskt bra att få en bra start, och känna att vi hänger med bra.

Vi bestämde oss för att köra ganska hårt, vilket de flesta lagen verkade göra, och det flöt på riktigt bra. Roligast är att se Anton när han flyger ut i vattnet under SUP-paddlingen och bara swishar förbi ett par stycken lag. Sträckplaceringarna blev 14, 15 och 15, och vi ligger totalt på en 14:e plats ca 7:30 efter.

Anton, Elin och Anders på väg upp för ett av hinderbanans hinder

Efter prologen  väntade en bussfärd mot starten i Nynäshamn. Påfyllning av energi och en kort powernap stod högt på priolistan under bussfärden. I strålande solsken och knappt någon vind så anlände vi till starten i Nynäshamn. Det såg ut att bli underbara förhållanden för paddelsträckan som väntade.

18:00 - Tuuut! Startskottet går och 120 personer rusar över stranden mot sina kajaker.

Vi hade bestämt oss för att ta det lugnt i början och komma in i paddlingen bra. Tyvärr blev starten allt annat än bra för vår del. En kort bit efter starten kommer det lite sidovågor från en båt och Thomas går runt. Jag ligger lite före just då, så Anton som hade Elin på lina begav sig för att hjälpa Thomas. Detta medförde i sin tur att linan fastnade i Antons roder och det gick åtskilliga minuter innan vi kom igång igen.

Efter det inledande debacklet så fick vi upp farten, och det rejält! Vi paddlade ikapp och förbi lag efter lag, och när vi har paddlat ungefär halva sträckan har vi paddlat upp oss från 27:e och sista plats till 17:e plats. Dock så skulle det visa sig att den fina trenden inte skulle hålla i sig särskilt länge.

Det fanns två vägval på paddlingen. Ett kortare vägval som gick en del över ganska öppen skärgård där det kunde bli rätt så stora och vanskliga vågor, samt ett längre men betydligt lugnare alternativ. Vid dåligt väder så skulle alla lag tvingas att ta det andra alternativet. Nu skulle det dock enligt tävlingsledningen vara väldigt lugnt på vattnet vilket även vindprognosen antydde (citat från tävl.ledningen innan start: "vi har en räddningsbåt, men den kommer nog mer vara en mediabåt med tanke på förhållandena").

Vi funderade innan starten en del på hur vi skulle göra med tanke på att Thomas inte hade hunnit paddla så mycket i sin nya kajak innan tävlingen. Men med alla antydningar på att det skulle vara lugnt och fint så bestämde vi oss för den korta vägen. Skulle det vara lite vågor på den första sjön så kunde vi ändra den planen då vi visste att det i så fall skulle bli ännu värre under den andra delen av paddlingen.

Nu var det dock väldigt lugnt under första delen av paddlingen och vi körde på som vi hade bestämt. Det visade sig dock att vara allt annat än lugnt ute på den lite öppnar delen. Vågstorleken ökade och ökade, vågorna kom från olika håll och det blev väldigt stökigt på vattnet. Det blir en lucka mellan Elin och Thomas, och kort därefter så ligger Thomas i vattnet. Jag har hållt mig längst bak för att kunna hjälpa till om det händer något och paddlar fram till Thomas. Anton och Elin upptäckte dock detta för sent och var ganska långt före vid det här laget. Dem ser att Thomas kommer upp och paddlar vidare och planerar att vänta in oss en bit längre fram när det blir lugnare.

Tyvärr fortsatte det att vara stökigt på vattnet en bra bit, och Thomas gick runt flera gånger på ganska kort tid. Jag såg och förstod att han började bli väldigt nerkyld vid det här laget, så vi beslutade oss för att paddla in till land. Thomas fick på sig alla torra kläder vi hade med oss och vi joggade en kort sväng för att få upp värmen, men han är för nedkyld för att kunna fortsätta tävla. Som tur var så hade jag GPS'en på mig och Thomas telefonen på sig. Vi ringde tävlingsledningen och dem meddelade att dem skulle komma och hämta upp Thomas med båt, och om jag lämnade kvar GPS'en så kunde de hitta honom snabbt.

Efter att ha checkat att Thomas var ok och klarade sig så satte jag av själv mot växlingen. Problemet var bara att Anton och Elin låg före, och att det var Anton som hade kartan. Jag hade en minnesbild från kartgenomgången att det bara var att paddla runt udden och en liten bit till längs med land så skulle man komma fram till växlingen.

Jag paddlar på i vågorna. Det kändes faktiskt ganska stabilt och jag var väldigt nöjd med att jag lagt så många timmar som jag gjort på paddling i sommar. Någon minut senare ligger jag i vattnet. Onödigt! Jag var dock snabb upp igen och kunde paddla vidare runt udden och in på lugnare vatten. Inte såg jag skymten av någon annan, och det började nu att bli riktigt mörkt. Jag hade en liten pannlampa som iallfall lyste upp lite grann. Efter att ha paddlat ganska länge längs kusten började jag fundera på om jag verkligen var på rätt väg. Hade jag paddlat förbi och missat växlingen? Jag tog ett snabbt beslut och paddlade in till första bästa stuga där lamporna var tända. 

Går i land, springer upp längs stenstranden, upp på verandan och kikar in genom fönstret. Ser flera personer som sitter och har det mysigt i en soffa  och kollar på Fångarna på Fortet. Det kan man ju också ägna en lördagskväll åt. Knackar på rutan lite lätt och damen som sitter närmast ser minst sagt förvånad ut av att se mig stå där utanför och lysa in genom fönstret. 

- Har ni någon karta? frågar jag snällt. Jag är med i en tävling och har kommit vilse.

Damen ber en kille i huset att springa och hämta ett sjökort, och frågar mig om jag vill ha något. 

- Vill du ha något att äta? Torra kläder? Ska vi skjutsa dig någonstans? frågar hon.

- Jag behöver bara en karta så att jag kan lista ut vart jag ska, förklarar jag. 

Efter några minuter så kommer killen tillbaka med en karta i handen. Han pekar på den plats där vi befinner oss. Jag blir orolig. Det ser inte ut som det såg ut i mitt minne. Vi snackar lite till och efter en stund säger damen att hon "sett en massa cyklar vid allmänningen". Bingo! Hon visar mig vart allmänningen ligger på kartan och det ser faktiskt ut att vara ganska nära. Jag ska bara paddla runt en udde till.

- Är du säker på att du inte vill ha något? frågar damen igen, samtidigt som jag springer ner mot min kajak i mörkret. Det skulle vara riktigt kul att få veta vad hon tänkte där och vad de pratade om i stugan efter det.

Jag sätter mig i kajaken och paddlar vidare med ny kraft mot "allmänningen". Samtidigt inser jag att lampan knappt lyser längre. Skit också, slut på batterier. Jaja, det skulle ju inte vara så långt. Jag paddlade vidare i några minuter när en båt dyker upp.

- Var är din kompis? ropar någon från båten. 

Vadå, har dem inte hämtat upp Thomas än tänker jag. Jag förklarar att han väntar på att bli upplockad vid klipporna på andra sidan och båten ger sig iväg. Jag paddlar vidare och spanar efter några tecken på rörelse i hopp om att allmänningen ska dyka upp. Men det kommer ingen allmänning, inga röster, inga lampor, ingenting. Jag fortsätter paddla i mörkret. Nu ser jag inte mycket alls. Bonk!! Jag vinglar till. Några sekunder senare - Bonk!! Skit också, det är massa stenar nära vattenytan som är omöjliga att se i mörkret. Inget att göra något åt, bara fortsätta paddla.

Efter en lång och händelserik paddling ser jag tillslut någon som står och blinkar med en ficklampa i strandkanten. Äntligen framme vid växlingen. Paddlar upp på stranden, bär upp kajaken och springer upp till växlingsområdet där Anton och Elin väntar. Även Thomas är där efter att ha fått gått med kajaken genom den eländiga terrängen ut till en väg där han blev upplockad med bil. (det rådde lite förvirring bland arrangörerna angående hur de skulle hämta upp honom, därav båten som jag mötte).

Trots den katastrofala starten på tävlingen så kände jag mig ändå gansak väl till mods och var väldigt sugen på att fortsätta tävlingen. Så jag slängde i mig lite energi och bytte om till torra kläder för att sticka iväg på den andra sträckan, nu med tre istället för fyra personer i laget.

Fortsättning följer...

Elin vid slutet av paddlingen

Anton och Elin efter paddlingen