Stockholm Extreme - Del 3

Det har varit en lång väntan, men här kommer sista delen av tävlingsrapporten från Stockholm Extreme.

Jag hade räknat med att få en sisådär 4-5 timmars sömn under nattvilan, men då de inledande sträckorna gick som de gick så fick vi nöja oss med knappt två timmar. Eller sömn och sömn.. det var mer ligga och vila i horisontalläge på en våtdräkt. Liggunderlag fick inte plats i packningen, så våtdräkterna fick agera stand-ins.

Det ryckte till ordentlig i benen ett par gånger under vilan. Det bådade defenitivt inte gått inför fortsättningen. Vi låg kvar så länge som möjligt innan vi var tvungna att kliva upp och göra oss redo inför omstarten som skulle ske kl 6 för alla lag som var minst en timme efter ledarna i totalen (vilket nästan alla lag var). En swimrun-sträcka på ca 20 km väntade, och trots att det var rätt korta simsträckor så valde vi att dra på oss våtdräkter då det var runt 15 grader i vattnet.

Strax innan starten meddelade arrangören att den första kontrollen var struken, och därmed försvann även den första och längsta simsträckan. Starten gick och många lag verkade oförskämt pigga och satte iväg i högsta fart längs vägen mot den nya första kontrollen. Vi hamnade lite längre bak i fältet, så för att försöka hitta på något så väljer vi ett helt eget vägval till tvåan där vi undviker en simning. Känslan är att vägvalet är bra och att vi plockar placeringar, men det visade sig att vi höll ungefär samma placering.

Swimrun-sträckan rullade på fint ungefär halvvägs inpå sträckan då benen började må sämre och kramphuggen började närma sig. Mot slutet av sträckan så skulle vi simma över ett antal kortare passager, vilket mina ben tyckte var en väldigt dålig ide. Superkramp i båda benen, liggande i vattnet, var inte helt optimalt läge. Som tur var hade jag en ryggsäck på mig som höll mig flytande. Elin hjälpte till att dra in mig till land, och efter en kort vila så kunde jag ta mig över vattnet genom att endast simma med armarna.

Anton och Elin var riktigt starka, men mina ben var långt ifrån bra så jag får ta på mig den största anledningen till att vi är ett av de sista lagen på denna sträcka.

Efter swimrun-sträckan väntade en lång mtb-sträcka där en stor del av sträckan var längs Sörmlandsleden. Cyklingen var fin, om än lite väl teknisk på sina ställen. Vi kom ikapp Team Feelalive efter ca 1/3 av cyklingen. Efter två tredjedelar av cyklingen väntade en kortare trekking som vi dessutom hade fått short course på. Feelalive hade cyklat om oss lite innan och låg strax framför oss ut på trekkingen. Tyvärr så snubblade Elin och slog i knät i en sten halvvägs in på trekkingen, men hon är stark och kör vidare. Dock så lyckas vi inte knapra in något på dem framförvarande.

Den sista biten av cyklingen är lätt och snabb, och när vi har stämplat vid den näst sista kontrollen så ser vi Feelalive komma. De hade gjort någon miss och låg nu hack i häl på oss. Men vi var inte riktigt lika starka som dem, så det blev ett par minuters lucka mellan oss när sträckan var slut.

När vi kom till växlingsområdet efter cyklingen så fick vi reda på att den trekking som väntade hade strukits för samtliga lag, vilket innebar att endast en ca 20km lång paddling återstod. Det beskedet var defenitivt en moralhöjare då ingen av oss var speciellt sugen på trekkingen. Vi gjorde ett ganska långsamt byte innan vi kom ut på vattnet. Både jag och Elin kände oss ganska kraftlösa, men Anton var fortfarande stark så Elin kopplade in sig på lina bakom Anton och jag la mig på Elins våg. 

Vi lyckades inte ta in något på framförvarande lag, utan blev snarare ifrånåkta. Dessutom blev vi passerade av Mölndals damer som körde på grymt bra. Paddlingen kändes otroligt lång och det började skymma, men tillslut kunde vi ändå skymta husen där målet var beläget. Problemet var dock bara att vi inte såg var vi skulle gå i land. Kartan stämde inte med verkligheten och efter många om och men så valde vi tillslut att ta upp kajakerna på den plats som såg mest lämpad ut. Det visade sig i efterhand att det var en bro som inte var med på kartan som ställde till det för oss.

Trötta och slitna, med blandade känslor, var vi äntligen i mål. Självklart var vi glada och nöjda att vi hade genomfört tävlingen, men samtidigt besvikna över att det inte hade gått så bra som vi hade hoppats på, och speciellt på att vi inte lyckades att gå i mål med hela laget.

Men det var väldigt lärorikt och till nästa år så kommer vi komma bättre förberedda och bättre tränade. Vi har fått mycket rutin som vi kommer att ha nytta av framöver. 

Mot nya äventyr 2015!