WCAR - Tävlingsrapport

Månader av träning och förberedelser. Äntligen var det dags! Nu skulle vi få bekänna färg och se hur starka vinterträningen hade gjort oss. Det var dags för West Coast Adventure Race, den första deltävlingen i årets AR-serie, som i år också fått SM-status. 

 

 

I laget skulle jag, Thomas, Anton och Maria göra vårt bästa för att klara av västkustens utmaningar. Tyvärr sattes det käppar i hjulet redan innan start, då Maria dagen innan tävlingen får kasta in handduken pga. sjukdom. Arbetet med att snabbt hitta en ersättare sattes igång. Att leta upp en tjej som är villig att hoppa in i ett lag med tre obekanta killar för att ställa upp i ett 24-timmars race dagen efter är inte det lättaste kan jag erkänna. Men vi hade tur då det visade sig att ett lag från Göteborg med fyra tjejer hade fått lämna återbud till tävlingen då tre i laget var sjuka. Återstod i det laget gjorde alltså Camilla som nu inte hade några att tävla med, och som efter en kort betänketid tackade ja till att hoppa in i vårt lag.

 

 

 

Fredagen bestod annars i att förbereda det sista inför tävlingen, lämna av cyklarna, hämta ut nummerlappar och kartor samt vara med på deltagarmiddag med tävlingsinformation. Vi fick även chans att testa på jumar-klättring som senare skulle ingå som ett moment i tävlingen då vi skulle klättra upp på Bohus fästning. Att få ut kartorna och se hur banorna ser ut, och att börja planera vägval är nästan det roligaste med tävlingen. Man har varit så förväntansfull så länge och nu äntligen är det dags.

 

 

Efter att ha packat dem sista energipåsarna i boxarna som skulle köras ut till växlingarna så kom vi i säng vid midnatt. Helt ok i jämförelse med året innan då vi var uppe och packade halva natten. Jag hade dock väldigt mycket tankar som snurrade i huvudet och hade svårt att sova. Blev nog bara en timmes sömn under natten vilket inte är optimalt inför en tävling som denna.

 

 

Kl. 6 ringde alarmet, frukosten intogs, boxarna kördes iväg och vi fick hämta ut våra kajaker. Därefter en kort paddeltur ut till Marstrand där starten skulle ske. Den första sträckan var en kort rogaining på Marstrand, vilket i princip innebär en orienteringsbana där man får ta kontrollerna i valfri ordning. Kl. 9 gick starten, jag ryckte åt mig våra kartor för den första sträckan som man fick i startögonblicket, och vi satte fart söderut. Kändes som att ungefär hälften av lagen valde samma väg som oss, och resten av lagen drog iväg åt ett annat håll. Sträckan flöt på bra utan några speciella misstag och vid växling ut på sträcka två som var paddling så låg vi runt 7-8 plats, inte långt efter de första lagen.

 

 

 

Paddlingen var uppdelad på två delar där man efter ungefär halva sträckan skulle gå i land på en ö för en kortare trekking-sträcka. Allt flyter på riktigt bra. Solen skiner, vi har medvind och vi paddlar på riktigt bra och håller jämna steg med de främsta lagen. Trekkingen på ön var superfin, tänk vackert kalfjäll fast ute i skärgården ungefär. Även den sträckan gick som på räls och vi gick om något lag på ön. 

 

 

 

 

 

Ner i kajakerna igen för den andra och lite längre delen av paddelsträckan. Nu skulle vi paddla söderut vilket innebar att medvinden byttes mot sidovind och motvind. Dessutom tilltog vinden vilket gjorde det ännu tyngre att driva de stora och tunga plastbehållarna framåt. Alla lag hade nämligen tilldelats likadana havskajaker för att öka säkerheten. Dessutom gör det paddlingen lite jämnare vilket jag uppskattar väldigt mycket. Något som jag inte uppskattade var dock vinden och vågorna vi nu kämpade i. Det kändes som att min kajak var dubbelt så stor som alla andra och därmed tog upp mer vind, men i själva verket är det bara jag som suger på att paddla i lite stökigare förhållanden. Anton fick dra ett tungt lass då han om vartannat fick koppla in mig och Camilla på lina bakom sig. Jag är grymt tacksam för den hjälpen. Hur som helst så tog vi oss till växlingen utan att tappa allt för mycket. Faktum är att vi faktiskt bara var ca 30 minuter efter första lag efter paddlingen, och då hade vi tävlat i över 5 timmar. Vi låg dessutom två timmar före vårat tidsschema som vi hade satt upp. Klart över förväntan alltså!

 

 

Nästa sträcka bestod av inlines och trekking till Bohus fästning. Sträckan hade en del kontroller placerade i skog vilket innebar att vi fick byta mellan inlines och skor ett antal gånger under sträckan. I början tar vi det rätt lugnt på inlinesen och dessutom gör vi en stor miss då vi letar uppe på en höjd när kontrollen satt nedanför. Men efter ett tag får vi upp farten ordentligt och andra delen av sträckan går riktigt bra. På kartan finns det en punkt utmärkt där det står "Brant backe, skarp kurva". Känns lite oroväckande, och Camilla som inte känner sig helt trygg på inlinsen vill ha en förvarning innan backen. Väl där var det inga större problem, vi kom ner snabbt och helskinnade. Väl framme vid fästningen så kunde vi konstatera att vi höll placeringen men tappade runt en timme på de bästa lagen. 

 

 

 

Nu väntade en jumar-klättring upp för fästningen, följt av en lurig orientering inne på fästningen. Jumar-klättring innebär att man har två handtag som sitter fast i ett rep som man sen använder för att dra sig själv upp. Klättringen gick bra efter att man kommit in i tekniken. Knäna fick dock ta en del stryck då det var lätt att slå i dem i den hårda klippvägen. Väl uppe på fästningen väntade en lurig orienteringsbana som avslutades med ett besök i fängelsehålan. Vid fängelsehålan bjöds vi även på kaffe och bulle vilket var mycket välkommet.

 

 

 

Efter fästningen var det dags för den första cykelsträckan. En kortare sträcka på 2,5 timme som skulle ta oss till TA3 där en lång trekking väntade. Vi hade räknat med att få tillbringa större delen av denna sträcka i mörker, men då vi låg över 2 timmar före tidplanen så fick vi cykla i dagsljus hela sträckan. En sträcka som innehöll en del riktigt fina stigar men även en hel del grusväg och asfalt. Mot slutet av sträckan kommer ett lag och blåser om oss i en klart högre fart. Det är ett norskt lag som har legat strax bakom oss hela tävlingen. Sträckan avverkades på 2,5 timme och vi höll placeringen runt 8:e plats. Vi var nu två timmar efter de första lagen.

 

 

En snabb växling och ut på den långa trekkingsträckan. Efter ett par kontroller började det bli så mörkt att vi fick dra på oss pannlamporna. Vi kom ikapp norrmännen ganska snabbt och vi höll sedan jämna steg med dem under nattens gång. Några av kontrollerna var ganska luriga, speciellt en kontroll som var gömd inne i en liten skreva. Vi letade i nästan 10 minuter innan Thomas hojtade till att han sett kontrollen. Norrmännen fick syn på att vi hittade kontrollen och tog den strax efter oss. Sista delen av trekkingen gick bra och lagom till växling kom vi ikapp laget framför oss, ett lag med tre tjejer och en kille. Sträckan avverkades på 4:20, jämfört med beräknade 5:30, och vi låg nu nästan 4 timmar före tidplanen.

 

 

Här gjorde vi vår sämsta växling, och laget med de tre tjejerna var klart snabbare än oss iväg på nästa sträcka som skulle vara den längsta på hela tävlingen, 7-8 timmar cykling. Nu hade det börjat bli kyligt och vi var ganska trötta. Jag kände mig väldigt trött på ett ställe och var lite orolig att jag skulle somna på cykeln, men efter att ha stoppat i mig lite koffein och socker så vaknade kroppen till igen. Tyvärr visade sig tröttheten på andra sätt också. Vi började göra enkla misstag. Missade stigförgreningar och cyklade för långt ibland och för kort ibland. Vi gör vår klart sämsta sträcka och på slutet av sträckan blir vi omkörda av norrmännen som även de verkade vara riktigt slitna. Vi försöker vid ett tillfälle att ta ett annat vägval för att komma ifrån dem men vägvalen var lika snabba och vi kommer in till växlingen ett par minuter bakom dem.

 

 

Norrmännen verkar dock klart slitna och vi går förbi dem när vi gör en snabb växling ut på sista sträckan som är en paddelsträcka tillbaka till Marstrand. Det blåser ganska kraftigt och vågorna är hyfsat stora. Det känns tryggt att vi sitter i stabila havskajaker, men det går långsamt framåt. Vid första och andra kontrollen möter vi norrmännen och det känns som att vi håller avståndet. Vi slåss nu om en 8:e plats och det känns som att vi har den i påsen. Bara en liten kontroll kvar...

 

 

Anton gör återigen ett hästjobb på paddlingen och har mig och Camilla om vartannat på lina bakom, samtidigt som han läser kartan. Tänker att det är nu alla timmar på paddelmaskinen ska bära frukt. Jag sliter allt jag kan i vågorna för att få min plastfarkost att ta sig framåt, men det går i krypfart. Vi rundar några små kobbar och paddlar in bland några mindre öar. Anton verkar osäker. Vi har kommit fel, och vi vet inte var vi är. En fiskare syns på håll och vi paddlar dit för att fråga om han vet vad ön heter. Han funderar en stund och mumlar sedan något om ägg. Vi letar på kartan men ser inga ägg. Efter en stund ser vi.. Äggdal. En bra bit från kontrollen. Vi vänder upp och paddlar i riktning mot kontrollen. Samtidigt ser vi norrmännen långt framför oss. Omkörda till sista kontrollen. Skit också. Vi paddlar på mot kontrollen som är placerad en bit upp på land så att man måste gå ur kajakerna. Vi möter norrmännen och inser att vi inte kan komma före dem, så vi tar det lugnt och sätter på oss mer kläder i kylan och regnet som nu hade tilltagit sedan det började i början av paddlingen. Sista biten till mål går i lugnt vatten och vi möts av en tapper skara som står och hejar på oss i målområdet. Kalla och trötta stämplar vi i mål på en 9:e plats.

 

 

 

 

 

Efter några timmar med lite återhämtning i form av pizza och sömn så känns det mycket bättre och vi kan konstatera att vi är väldigt nöjda med vår insats. Det finns flera saker vi kan förbättra, men sammantaget så var det ett väl genomfört race. Speciellt så känner vi att vi har fått vara med om en grymt häftig tävling med roliga banor i läcker miljö! Dem första 14-15 timmarna var en ren njutning. Resterande timmar var en bra träning för kropp och knopp.

 

 

Jag vill rikta ett stort tack till arrangörerna som fått till en klanderfri tävling i högsta klass! Funktionärerna var glada och peppande under hela tävlingen, oavsett tid på dygnet eller om det var regn och rusk!

 

 

Jag vill även tacka Camilla från Möndal Outdoor som hoppade in i vårt lag med superkort varsel, och gjorde det på ett strålande sätt! Glad och positiv under hela tävlingen och höjde garanterat stämningen i laget.

 

 

Tack också till Anton och Thomas som gjorde riktiga kämpa-insatser med att bära utrustning, hjälpa till med dragjobb m.m. Ni var grymt starka och kommer bli farliga på alla tävlingar framöver!

 

 

Och tack till Elin som var ute och hejade och fotade!

 

 

Om några veckor är det dags för nästa utmaning, nämligen deltävling två i AR-serien, The Beast of Sweden. Då är halva laget utbytt, men med erfarenheter från denna tävling ser vi fram emot att göra en ännu bättre insats då.