NORCHA Race Report

72 timmars tävling med bara fem timmars sömn varav tre i en cykellåda. En vecka efter målgång kommer här en tävlingsberättelse för den som orkar läsa.

Norcha är en sammansättning av tävling och norra Portugal och starten gick en och en halv timme från Porto i Vila Pouca de Aguiar. Konceptet multisport är som vanligt en tävling från a-b men denna gång var tiden på banan inte 24 timmar utan 72 timmar. Grenarna var löpning, kajak och mtb plus massa bonus så som SUP och repmoment. Denna gång tävlade jag med Uppsala multisport och fantastiska Anton Lidblad, Anders Jansson och Thomas Sundtoft.

Just förberedelser är ju inte min bästa sida och tacksamheten mot mitt lag är enormt för det lass de drog innan tävlingen. Anton: vår logistikstjärna och tillika lagledare gjorde ett jättejobb med packlistor och kommunikation med tävlingsledningen som var långt ifrån smidig. Jag var tveksam hela vägen tills vi landade om det ens skulle bli en tävling då informationen var dålig och svår att få tag på. Väl på plats följde två dagar av packande och fortsatt väldigt lite information. Det är onekligen en utmaning att packa de lådor som kommer att finnas på varje växlingsplats utan att veta när och hur man kommer se de lådorna igen.

Två timmar innan start fick vi till sist vår ”road book” med informationen om hur alla sträckor ska gå till. Vi trodde att hela tävlingen skulle börja med en kortare mtb-sträcka och packat mat därefter. Istället väntade en löpsträcka som enligt banläggaren uppskattades ta 9 timmar. En tid som så många andra inte riktigt visade sig stämma.

Klockan 18.00 lördag kväll gick starten med en stadsorientering och där efter väntade den 9 timmar långa trekkingen. Anders, vår supernavigatör, gjorde inte många misstag under den 72 timmar långa tävlingen, men trots god fart i benen och fjärde snabbaste lag blev växlingen till sträcka två först efter 14 timmar. Mitt i natten regnade det en del och efter kanske 6 timmar kom en oönskad överraskning att vi skulle simma över en sjö på en badring. Vattnet var som tur var ganska varmt och därefter fortsatte löpningen och vi hann klättra många höjdmeter, höra många skällande hundar och se en otroligt vacker soluppgång vid en borg innan vi äntligen fick växla. Vår mat räckte precis men många lag var ute över 24 timmar på den första trekkingen och då är mat för 9 timmar lite lite…

Efter trekkingen gjorde vi en ganska långsam växling till mtb då konsekvenserna av tävlingens stora tema ”no red roads” blev tydliga. Banläggaren ville inte att lag skulle köra för mycket asfalt så han hade helt enkelt förbjudit mer än 1,5 km cykling/löpning på asfaltsväg. Konsekvenserna av det på 72 timmar blir många km på stig och grusväg. Men regeln var inte glasklar och de flesta lag gjorde nog sina egna tolkningar. Vårt lag tillsammans med imponerande starka Sportson Skövde valde att göra en strikt tolkning. Andra lag körde bara röda vägar och de flesta blandade nog friskt. Som ni förstår finns det fortfarande inget färdigt resultat.

Denna mtb-sträcka skulle ta 6 timmar men tog oss över 16 timmar. I mitten valde vi ett vägval som på kartan såg ut som en väg ner i en ravin till en bro. Varken vägen eller hängbron var dock i skick för att varken cykla eller gå på så i sann äventyrsanda fick vi hugga oss igenom buskarna för att komma ner till floden. Därefter fick vi bära cyklarna över floden för att där efter klättra upp i ett grustag med cyklarna på axlarna. Vi höll säkert på i tre timmar och mer än en gång kände jag att vi var på ett ställe där vi inte borde vara. Men över kom vi och efter ännu några till timmars krigande i sadeln kom mörkret och strax efter midnatt kom vi fram till växling. Efter att ha struntat i att sova första natten bestämde vi oss nu andra natten för att bädda in oss i sovsäckar i våra cykellådor och sova tre timmar.

Därefter skulle vi egentligen ha kört en canyoning men den ströks då alla lag var så sena. På måndagens morgon väntade istället några timmars löpning innan det var dags för zipline! Anton krigade på mot sin näsa som bestämt sig för att blöda näsblod men vi kom snabbt fram till ziplinen som var belägen mellan två berg. Det var en helt sjuk känsla att sussa nästan 140 km i timmen ovanför träden. Och förstås himla skönt att avverka några km utan att använda benen :) Efter ziplinen väntade också fantastiska Daniel Breece som var där och fotograferade för Outside Sweden. Att ha honom vid växlingsplatser som peppade och hejade var guld värt hela banan.

Löpningen fortsatte till en liten by och sen var det dags för mtb igen. Denna skulle egentligen ha avbrutits med en löpning men även denna ströks då vi och alla andra lag i toppen var över 15 timmar sena. Banläggarens uträknade tider stämde inte så bra. Här kom tävlingens vackraste stäcka när vi cyklade i ett orört område men galet vackra grusvägsplatåer med fantastiska vyer.

Vi cyklade på tills tredje kvällen kom då vi kom fram till en sjö och det äntligen var dags för paddling. När vi bar ner kajakerna till vattnet var det en fantastisk solnedgång. Dessvärre resulterade den i att det blev alldeles bäcksvart på vattnet. Navigeringen blev en mardröm men stabila Anton och Anders höll ihop det och efter kanske tre timmar paddlade vi i land igen. Jag var stenfrusen men killarna peppade iväg mig och en stund in på nästa löpsträcka var jag varm igen.

Nu väntade några nattimmar löpning. Anders fortsatte att navigera bra och sista natten krigade vi oss upp till en stad när spanska gränsen. Här fick vi två timmars sömn på ett golv inomhus innan tisdagsmorgonen kom och det var dags för den långa cyklingen hem.

Enligt roadbook väntade här både paddling, repmoment och två löpsträckor men för att hinna i mål inom 72 timmar kortades vår bana och vi körde mot mål. Mot mål innebar konstant cykling på asfaltsväg mellan 06.00-16.00. I början susade vi ner för långa härliga backar men mitt på dagen när det var som varmast väntade varma och långa uppförsbackar.

Efter en kämpadag rullade vi till sist in på sista bytesplatsen. Här fick vi paddla SUP och var tvungna att vänta en timme tills omstart för sista timmen in till mål. Det fanns en servering och klokt eller oklokt nog så hann vi med att dricka några öl innan det var dags att kämpa sista biten i mål. :)

Längs hela banan hade vi enbart sett och tävlat mot Sportson Skövde men här väntade massor av lag. Det blev en jaktstart på cykel till sista kontrollen och monstret Thomas som dragit hela vägen fortsatte trampa på och drog laget upp några placeringar. Sen blev det en återsamling till innan vi på lådbilar fick susa ner för sista backen och sedan in i mål.

Nära 72 timmar efter start fick vi gå i mål som ett helt lag på torget i en by jag glömt namnet på. Totalt hade vi kanske sprungit 7 mil och cyklat över 30 mil. Jag hade lite ont i mitt löparknä men efter detta katastrofträningsår var kroppen imponerande stark. Trots att banan blev kraftigt avkortad var det en brutalt vacker tävling. Norra Portugal är verkligen en vacker region!

Det hade förstås varit ännu roligare om vi fått köra hela banan, alla haft samma regler och det blivit ett vettigt resultat. Men summerat var det ett superroligt äventyr med där all hopplös portugisisk planering i efterhand är lätt att skratta åt. 72 timmars tävling var inte så mycket farligare än en nattjoursvecka. Jag är redan sugen på nästa tävling!

/Maria Elin Kolk